Kefalonia -08: 2008

Hotell Thalassa, Lassi, 20-28 maj 2008

Vi landade sent på kvällen på Kefalonias flygplats för vidare
transport med taxi till vårt hotell i Lassi - strax utanför Argostoli.

Det var två trötta (fast glada!!) "tjejer" som snubblade över
en kackerlacksmiddag på en skorpion utanför hotelldörren....huuu!
Inte fick vi byta rum för det inte! Även om jag drog en vit lögn om att
jag var fruktansvärt rädd för småkryp..hmm.
Nåväl - vi fick ha själva hotellrummet ifred för våra små vänner
men vi delade dock på altanen om kvällarna.
Vi vet nu hur det låter när kackerlackor springer över ett marmorgolv!
Vi delade även altanen med en av hotellets vattenspridare som var
placerad ca 1 m från oss! Varje kväll (utom första gången då vi blev
NÅGOT överraskade!!) kl 23.00 var det dags att ta skydd från en
kaskad av vatten....

Vi hade en fantastisk utsikt vid frukosten som kunde
intas både inom- och utomhus. Kaffe i "första-parkett-
soffan" efter frukosten var ett MÅSTE! Bättre än så
här kan det inte bli! LUNGT OCH STILLA!!

Dag 1....

Efter ett informationsmöte om Kefalonia - som f ö inte
var ett informationsmöte, bestämde vi oss för att skaffa
en hyrbil för hela veckan för vi ville utforska HELA ön!
Vilket vi också gjorde och lite till.... :)

Vi hittade en kanonfin strand!
Färgen på vattnet är inte lönt att beskriva för den
måste upplevas på plats! Här tillbringade vi flera
dagar i och vid vattnet!

Är det nån som inte tror att vi mår bäst i hela världen?!

Siesta och en frappé på en 19-points-bar i hamnen
i Argostoli.

Dag 2....

Dags att utforska ön. Tina tog plats som kartläsare och jag
placerade mig bakom ratten. Dags att styra bl a mot öns
högsta topp dit jag ville åka (jag vet nu att man inte kör bil
dit.... man GÅR!!) OBS! Berget i bakgrunden på bilden är
INTE öns högsta topp!

Vi började med att åka mot mitten av ön där vi
plötsligt hamnade vid en vin-gård och där vi fick
gå med på en guidad tur som avslutades med vin-
provning. Självklart var bilen lastad med diverse
viner när vi lämnade stället. ROBOLA - är Kefa-
lonias vin - mycket gott!

En sak är säker - det finns inte ett enda djur som
behöver svälta när Tina är med!

Vet ni varför jag är så glad? Jo - vi hittade infarten
till nationalparken där "vägen" till toppen gick. Vi
visade t o m engelska turister vägen till infarten -
fast dom skulle vandra i parken. Tänk om jag vetat
vad som väntade oss....

Naturen i nationalparken var vekligen speciell.
Vi åkte bland molnen och såg fantastiskt vackra blommor,
träd och bergsformationer. Det kändes inte som man var
i ett 30-gradigt Grekland precis!

Nog tyckte vi väl att vägen upp till toppen var
VÄLDIGT dålig men vi kom dit! Det är inte många
grader på 1.628 m h ö havet! Sen var det dags att för-
söka ta sig ner igen men innan vi startade hemfärden
tror jag att Tina hade en "nära-döden"-upplevelse efter-
som jag fick ett "kärringstopp" på bergskanten med bilen.

Vägen vi körde på - var ingen väg! Det var en vandrings-
led! Men NU är det en väg! Tina har nämligen börjat jobba
på Grekiska Vägverket. Det gick inte att köra över de stora
stenarna så dom fick Tina kasta bort. Hon är ganska lär-
aktig för hon lärde sig att kasta stenarna åt rätt håll efter en
stund så hon slapp plocka bort dom på vägen nedanför.... :)
Vi hade aldrig kommit ner utan dig Tina!!! Du är min favorit-
väg-röjare!

Den här grinden ÄLSKAR vi = utfarten från nationalparken!
Efter 2 mil på 3 timmar, på rullande stenar där ABS-bromsarna
slog till, där vi inte sett till en enda människa eller nåt annat
levande så kände vi att vi kanske tills slut skulle nå civiliserade
trakter till slut. Vi skrattade nog hela tiden i 3 timmar för vi trodde
inte att denna bilfärd var riktigt sann = träningsvärk dagen efter i magen
efter alla goa skratt! Kan ju nämna att vi uppskattade de asfalterade
vägarna resten av veckan!